SCEN(T) #6 - Tillitsdikt

Med vågskalp i snäckan

hon hoppar från klippan.

Djupt och modigt.

Benen rullar ihop sig när hon når botten.

Där i modden gömmer hon sin pärla, sin tillit.

Den som väldigt få kan finna.

I tusentals nätter

hon strävat mot ljuset.

Starkt och rakt.

Kroppen spänner sig när hon skjuter upp.

Just vid ytan pressar luften in sig, och hela himlen.

Här vill hon åter andas.